Vad är basalcellscancer?
Basalcellscancer är en ljus, vit hudcancer som utvecklas från hudens basalcellslager och hårsäckarnas rothöljen. Basalcellscancer är särskilt vanligt på huvud och hals, men kan också mindre ofta utvecklas på bålen, armarna eller benen. Basalcellscancer är den vanligaste typen av hudcancer och drabbar i genomsnitt fler män än kvinnor.
Medan malignt melanom också bildar metastaser i andra organ, är detta sällan fallet med basalcellscancer. Basalcellscancer kan dock också växa in i den omgivande vävnaden och angripa ben eller brosk. Dödligheten i basalcellscancer är relativt låg jämfört med den i svart hudcancer.
Hur utvecklas basalcellscancer?
Basalcellscancer utvecklas från en basalcell. Det är celler i det översta lagret av huden. UV-strålning kan till exempel orsaka förändringar i basalcellerna och få dem att växa okontrollerat.
Vilka är riskfaktorerna för basalcellscancer?
Basalcellscancer orsakas vanligtvis av år av intensiv solexponering, vilket är anledningen till att personer som ofta utsätts för UV-strålning och som t.ex. arbetar mycket utomhus tenderar att utveckla basalcellscancer. Basalcellscancer är särskilt vanligt på områden som utsätts för mycket solljus, t.ex. näsan, öronen, underläppen, halsen eller händerna.
Förutom UV-strålning kan basalcellscancer också bero på ärftliga anlag. Personer med en ljus hudtyp är särskilt drabbade av detta. Men det är också möjligt att en basalcellscancer utvecklas efter att immunsystemet har undertryckts med medicinering, till exempel efter en transplantation.
Vilka är symtomen på basalcellscancer?
Basalcellscancer kan yttra sig som en hudfärgad till rödaktig nodulär tumör. Typiska symptom är en pärlliknande kant och att små blodkärl skimrar igenom på hudytan. Om basalcellscancern redan har kommit långt i sin tillväxt kan det även utvecklas sår, som märks genom fukt och/eller mindre blödningar.
Hur diagnostiseras basalcellscancer?
Vid misstanke om basalcellscancer undersöker hudläkaren det aktuella hudområdet i detalj med ett så kallat reflexmikroskop. Med hjälp av olja och det polariserande ljuset i reflexmikroskopet kan huden undersökas närmare ner till de djupare lagren. Denna förstoring gör det vanligtvis möjligt för hudläkaren att avgöra om hudförändringen är godartad eller elakartad.
Undersökningen kan också utföras med ett konfokalt lasermikroskop. I detta fall undersöks det drabbade hudområdet med hjälp av laserljus i en lämplig våglängd. Patienten får dock en bekräftad diagnos först efter respektive hudundersökning efter biopsin av den förändrade vävnaden. För detta ändamål kan tumören antingen avlägsnas helt och undersökas i laboratoriet (excisionsbiopsi) eller så tas ett litet vävnadsprov som analyseras (incisionsbiopsi). Om det finns misstanke om att basalcellscancern redan har spridit sig till djupare hudlager, till exempel till benen, kan en datortomografi också utföras.
Hur behandlas basalcellscancer?
De viktigaste behandlingsmetoderna för basalcellscancer är kirurgi, strålterapi, lokal terapi eller systemisk terapi. Fullständigt kirurgiskt avlägsnande av basalcellscancer är standardbehandling. Tumören skärs ut under lokalbedövning. Om detta inte lyckas fullständigt första gången, försöker man avlägsna den kvarvarande tumörvävnaden i en uppföljande operation. Detta för att förhindra att tumören växer igen på samma ställe.
Om en operation inte är möjlig på grund av patientens allmänna hälsotillstånd eller på grund av andra problem, kan alternativa behandlingsmetoder också användas, varav en är strålbehandling. Strålbehandling är för övrigt också lämplig om tumören inte kunde avlägsnas helt under den första operationen och ett andra kirurgiskt ingrepp inte är ett alternativ för patienten.
Förutom strålbehandling är immunologisk behandling med imiquimod-salva också möjlig. Denna typ av behandling används främst för stora, ytliga basalcellskarcinom. Salvan med den aktiva ingrediensen imiquimod aktiverar immuncellerna och stimulerar också produktionen av budbärarsubstanser i immunsystemet. Appliceringen sker vanligtvis flera gånger i veckan under totalt sex veckor och har en fantastisk framgång. Mer än 80 procent av patienterna utvecklar inte basalcellscancer igen efter minst fem års behandling.
Om basalcellscancern redan är långt framskriden är den så kallade systemiska terapin med hedgehog-hämmare lämplig. Dessa är en serie antineoplastiska läkemedel som hämmar celltillväxt och celldifferentiering och som används specifikt för tumörbehandling.
Vad är prognosen efter basalcellscancer?
Cirka en tredjedel av alla patienter utvecklar basalcellscancer igen även efter att den har behandlats framgångsrikt. Risken för återfall är betydligt högre, särskilt med de icke-kirurgiska behandlingsmetoderna, än med kirurgiskt avlägsnande. Det rekommenderas därför att patienterna går på regelbundna uppföljningsundersökningar hos hudläkaren, men också att de själva kontrollerar sin hud för att upptäcka avvikelser. Perioden för uppföljningsundersökningar bör vara ungefär var sjätte månad för patienter som har fått tumören framgångsrikt och fullständigt borttagen, medan regelbundna kontroller var tredje månad rekommenderas för alla andra på grund av den högre risken för återfall.
Hur kan man förhindra att basalcellscancer uppträder igen?
Vissa patienter kan rekommenderas att ta ett högt intag av vitamin B3 (nikotinamid) för att förhindra att basalcellscancer återkommer. Vitamin B3 motverkar UV-skador på celler och har en förstärkande effekt på självreparationen av DNA. Studier har visat att intag av nikotinamid kan minska risken för att utveckla basalcellscancer med 20 procent. Denna effekt gäller dock endast under tiden som vitaminet tas. Om vitaminet sätts ut har patienten en lika hög risk för återfall. Detsamma gäller för övrigt om vitamin B3 endast förskrivs i en låg dos.