Vad är cellulit?

Cellulit är en akut hudinfektion som orsakas av bakterierna stafylokocker eller streptokocker och som vanligtvis drabbar de nedre extremiteterna. Cellulit påverkar främst epidermis och dermis. Hudsjukdomen orsakar vanligtvis smärta, märks genom en värmekänsla eller genom ett snabbt spridande erytem (hudrodnad) och/eller ödem (blåmärken). Om infektionen är allvarlig kan även feber förekomma och de regionala lymfkörtlarna kan vara förstorade. Cellulit behandlas vanligen med antibiotika.

Vilka är de olika stadierna av cellulit?

Läkare brukar skilja mellan erysipelas och phlegmon. Erysipelas, den så kallade erysipelas, är en speciell form av cellulit. Erysipelas sprider sig ytligt på huden, men tränger också in i de nedre hudlagren och leder till inflammation där, vilket kan få livshotande konsekvenser. Erysipelas orsakas av streptokocker.

Flegmon är en spridd inflammation i underhuden som orsakas av stafylokocker. Den kan sträcka sig från muskelhuden till senvävnaden och bilda omfattande nekroser. Förutom erysipelas och flegmon kan cellulit i vissa fall också bli purulent (varfylld), men denna abscess kan inte dräneras. Detta är ett särskilt allvarligt infektionsförlopp.

Vad orsakar cellulit?

Utlösande faktorer för cellulit är antingen de så kallade Streptococcus pyogenes (grupp A-streptokocker) eller Staphylococcus aureus, som vanligtvis kommer in i kroppen genom försämrad hudbarriär och leder till en snabbt spridande hudinfektion. Externt märks cellulit genom ett öppet sår eller en hudabscess. I sällsynta fall kan även djurbett eller dykskador orsaka cellulit. I synnerhet hudskador som mindre eller större hudskador eller en svampinfektion ökar risken för cellulit. Men även lymfödem kan öka risken för cellulit, eftersom läkare har konstaterat att lymfan gynnar bakterietillväxt. Dessutom finns det följande riskfaktorer som kan bidra till utvecklingen av cellulit:

• ett stört eller försvagat immunförsvar: Läkare har funnit att särskilt äldre människor, diabetiker, AIDS-patienter eller personer som har herpes tenderar att utveckla cellulit,
• Sjukdomar som påverkar blodcirkulationen i de nedre extremiteterna, t.ex. lymfödem.

Vilka är symtomen på cellulit?

Cellulit uppträder oftast på ena sidan av ett ben. Varma, röda och smärtsamma hudområden kan vara de första tecknen på cellulit. Purulent sekret är inte typiskt för cellulit. Däremot kan en eller flera pustler, bölder eller abscesser förekomma. Om blåsor med en klar vätska har bildats kan detta indikera ett särskilt allvarligt förlopp. Förutom dessa yttre manifestationer på huden kan följande andra symtom också förekomma:

• Feber och till och med frossa,
• Hjärtklappning (takykardi),
• Huvudvärk,
• lågt blodtryck (hypotoni),
• delirium vid allvarlig infektion

Om symtomen ökar snabbt och huden lossnar på grund av blåsor kan detta tyda på en livshotande infektion.

Hur diagnostiseras cellulit?

Vid misstanke om cellulit ska läkare alltid konsulteras så att behandling kan påbörjas. Cellulit diagnostiseras vanligtvis genom en fysisk undersökning av de drabbade hudområdena. Särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar som visar tecken på en allvarlig infektion kan blododlingar också tas för att identifiera de bakterier som orsakar sjukdomen.

Hur behandlas cellulit?

Vid cellulit utan var eller vid ett särskilt allvarligt infektionsförlopp används vanligtvis antibiotika, som tas oralt. Det är viktigt att observera sjukdomsförloppet under de första 48 timmarna. Om symtomen inte avtar under denna period kan sjukhusvård eller parenteral behandling vara nödvändig för att minska risken för sepsis.

Administreringen fortsätter vanligtvis tills celluliten har klingat av kliniskt. Hos de flesta patienter tar detta mindre än en vecka. Antibiotikabehandlingen kan stödjas genom immobilisering eller högläge av den aktuella kroppsdelen. Kylande våtbandage kan inte bara lindra smärtan utan även minska ödemet.

Hur stor är chansen att cellulit läker?

Cellulit läker vanligtvis snabbt med antibiotikabehandling. Ibland kan dock lokala abscesser bildas, som återigen måste behandlas med snitt och dränage. Eftersom återkommande hudinflammationer kan förekomma i vissa fall bör följande förebyggande åtgärder vidtas:

• vid cirkulationsstörningar i benen, se till att blodcirkulationen förbättras,
• optimera blodsockernivån hos diabetespatienter,
• säkerställ god hygien och undvik skavsår på fötterna.