Vad är endometriekarcinom?
Endometriekarcinom kallas också i dagligt tal för livmodercancer och avser den maligna tumör som har sitt ursprung i livmoderns inre slemhinnelager. Livmodercancer är en av de vanligaste maligna cancerformerna i könsorganen hos kvinnor. Den genomsnittliga åldern vid vilken endometriecancer diagnostiseras är mellan 65 och 70 år.
Vilka riskfaktorer gynnar utvecklingen av endometriecancer?
Det finns både endogena och exogena riskfaktorer som kan gynna utvecklingen av endometriecancer. Endogena riskfaktorer är övervikt (fetma), diabetes mellitus, tidig menstruationsblödning och/eller sen menopaus, inga graviditeter och förekomst av polycystiskt ovariesyndrom och/eller östrogenutsöndrande tumörer.
Exogena riskfaktorer inkluderar ingen naturlig menstruationscykel, men östrogenersättningsterapi och/eller tidigare strålbehandling. Sammanfattningsvis har alltså kvinnor som har varit gravida en lägre risk att utveckla endometriecancer än kvinnor som inte har varit gravida. Risken för att utveckla livmoderhalscancer minskar betydligt med antalet graviditeter. Långvarig användning av det kvinnliga könshormonet östrogen ökar dock också risken för att utveckla endometriecancer.
Hur kan utvecklingen av endometriecancer förebyggas?
Även om det inte finns några riktade screeningtester, t.ex. screening för livmodercancer, kan sjukdomen ändå förebyggas på följande sätt:
- Minska kroppsvikten, t.ex. genom regelbunden fysisk aktivitet,
- olika preventivmetoder, t.ex. p-piller, som vanligtvis består av en kombination av östrogen och gestagen,
- Födelse av ett barn vid sen ålder
Vilka symptom tyder på endometriecancer?
Alla former av blödningar, oavsett om de uppträder före eller efter klimakteriet, kan tyda på endometriecancer. I 5 procent av alla sjukdomsfall visar sig blödningar i början av postmenopausen vara ett symptom på endometriecancer, medan så många som 50 procent av alla cancerfall i slutet av postmenopausen manifesterar sig genom blödningar. En av fem endometriecancerfall ger däremot inga symptom alls och diagnostiseras vanligtvis endast av en slump. Om endometriecancern är mer avancerad kan ökade flytningar och smärta tyda på livmoderhalscancer. Eftersom endometriecancer vanligtvis visar sig genom dessa symtom är det viktigt att få dem diagnostiserade av en läkare i ett tidigt skede.
Hur diagnostiseras endometriecancer?
Om det finns en misstanke om endometriecancer på grund av blödning, till exempel, utförs först gynekologiska undersökningar för att klargöra om blödningen kommer från livmodern. För detta ändamål utför gynekologen vanligtvis ett ultraljud, som följs av en hysteroskopi om fynden är onormala. Under denna operation skrapas vanligtvis livmoderhålan och vid behov undersöks urinblåsan och ändtarmen för att se hur långt framskriden endometriekarcinomen är.
Först när patologen har undersökt det utskrapade materialet kan en slutlig diagnos ställas, som också definierar graden av differentiering av endometriekarcinomet. Detta följs vanligtvis av ytterligare diagnostik med hjälp av ytterligare bilddiagnostiska förfaranden såsom magnetisk resonanstomografi (MRI) och/eller röntgen för att avgöra om tumören redan har metastaserat.
Vilka tumörstadier klassificeras endometriekarcinom i?
Endometriekarcinom delas vanligtvis in i två typer:
- Typ I-tumörer: dessa förekommer oftast hos yngre patienter, före klimakteriet. De tenderar vanligtvis att vara överviktiga. Typ I-tumörer är vanligtvis lågmaligna.
- Typ II-tumörer: de är vanligtvis mycket maligna (elakartade) och förekommer främst hos äldre kvinnor.
Hur behandlas endometriekarcinom?
Endometriekarcinom kan behandlas antingen genom kirurgi med uppföljande strålbehandling eller genom primär strålbehandling. Eftersom kirurgisk behandling vanligtvis har en bättre prognos är den att föredra framför strålbehandling. Det finns dock vissa patienter som inte kan opereras på grund av deras allmänna hälsotillstånd eller andra kontraindikationer.
Om det rör sig om en tumör i tidigt stadium behandlas den vanligtvis genom att livmodern avlägsnas helt eller delvis (hysterektomi). Dessutom avlägsnas även äggstockarna (adnexa) under detta ingrepp. I de flesta fall utförs operationen med laparoskopi från slidan, vilket innebär att ett buksnitt kan undvikas. Om tumören redan är mer avancerad måste även lymfkörtlarna avlägsnas. Om lymfkörtlarna påverkats av tumören kan postoperativ strålning också vara nödvändig.
Förutom kirurgi och kemoterapi är strålterapi också ett av behandlingsalternativen för endometriekarcinom. Strålbehandling kan också användas för att minska tumörens storlek före en operation eller för att förstöra mikroskopiska tumörrester efter operationen. Som en palliativ metod är strålbehandling avsedd att lindra symtomen, till exempel om tumören inte längre kan botas på grund av dess avancerade stadium. Vilken behandlingsmetod som används beror inte bara på tumörstadiet utan också på patientens allmänna hälsotillstånd.
Vad är prognosen för endometriecancer?
En endometriecancer som redan har metastaserat och där patienten redan är relativt gammal har en dålig prognos för fullständig bot. I allmänhet är den genomsnittliga 5-årsöverlevnaden efter behandling av endometriecancer i stadium I eller II mellan 70 och 95 procent. Vid endometriecancer i stadium III eller IV är den genomsnittliga 5-årsöverlevnaden däremot mellan 10 och 60 procent. I regel förblir cirka 63 procent av alla patienter tumörfria i minst 5 år efter behandlingen.