Vad är erythrasma?

Erythrasma är en bakterieinfektion i det översta hudlagret, som vanligtvis är ofarlig och även är känd under synonymen björnsjuka. Erythrasma förekommer främst på fuktiga hudområden, såsom armhålan och/eller ljumskarna, men kan också utvecklas mellan tårna och/eller under bröstet. Cirka 5 procent av befolkningen i Centraleuropa lider av erythrasma, vilket är relativt vanligt, även om denna hudsjukdom är vanligare i tropiska regioner. I genomsnitt drabbas fler män än kvinnor av sjukdomen, som också snabbt kan få ett kroniskt förlopp.

Erythrasma uppträder som en missfärgning av huden, som är tydligt avgränsad och kan bli större när sjukdomen fortskrider. I de flesta fall kan erytrasma behandlas med salvor eller krämer.

Hur utvecklas erytrasma?

Erythrasma orsakas vanligtvis av bakterien Corynebacterium minutissimum, som är en naturlig del av den mänskliga hudfloran och därför vanligtvis inte orsakar en hudsjukdom. Personer som lider av immunbrist (immunosuppression), diabetes mellitus eller övervikt (fetma) och/eller som svettas överdrivet mycket (hyperhidros) tenderar dock att utveckla erythrasma. Risken att utveckla erytrasma ökar om patienten tillbringar mycket tid i ett varmt, fuktigt klimat, eftersom hudsjukdomen också särskilt drabbar de delar av kroppen som förblir något fuktiga på grund av svettning. Dessa inkluderar till exempel armhålorna, ljumskregionen och könsområdet samt utrymmena mellan tårna och hudområdena under bröstet. Hos överviktiga patienter påverkas också ofta hudvecken på bukväggen.

När erythrasma utvecklas angriper bakterierna den övre tredjedelen av epidermis (stratum corneum). Corynebakterierna sätter sig i det intercellulära utrymmet samt inuti hudcellerna.

Vilka är symtomen på erythrasma?

Erythrasma visar sig till en början som en enhetlig rödaktig missfärgning av huden, som tydligt skiljer sig från resten av huden, men som i övrigt inte orsakar några symtom. Med tiden ändrar de drabbade hudområdena färg, blir brunaktiga och kan utveckla fina rynkor som kallas lichenifikationer. Dessutom kan huden börja flagna, få ett strävt utseende, uppvisa små sprickor och ha en tendens att svettas mer. Vissa patienter klagar också över obehaglig klåda på de drabbade hudområdena.

Hur diagnostiseras erythrasma?

Även om de yttre hudförändringarna vid erythrasma är ganska typiska, är det vanligtvis svårt att skilja sjukdomen från andra hudinflammationer som svampinfektion eller psoriasis. För att ställa en tillförlitlig diagnos kommer hudläkaren därför att använda en UV-lampa (så kallad Wood-lampa). Ljuset under en UV-lampa får det drabbade hudområdet att fluorescera korallrött. Detta beror på att den utlösande bakterien i en erythrasma producerar ett fluorescerande ämne (en så kallad porfyrin) av de korniga bakterierna. Förutom undersökning med en UV-lampa kan kornybakterierna också påvisas genom ett hudflingsprov.

Hur behandlas erytrasma?

I regel behandlas de drabbade hudområdena med en salva i två till fyra veckor. Det finns olika aktiva substanser. Förutom det antimykotiska bifonazol kan cotrimazol också användas. Men vissa antibakteriella salvor som klindamycin, erytromycin eller fusidinsyra kan också ge lindring. Om erythrasma å andra sidan är svår kan systemisk antibiotikabehandling, till exempel i form av klaritromycin, också vara nödvändig.

Förutom medicinsk behandling bör patienten försöka hålla motsvarande hudområden torra. Till exempel kan hudområdet försiktigt klappas torrt efter dusch eller bad. Personer som tenderar att svettas överdrivet bör också torka hudområdet torrt om och om igen under dagen. Dessutom bör alla drabbade använda tvålar med ett ganska lågt pH-värde, eftersom dessa kan döda bakterierna tidigt. Feta salvor bör också undvikas.

Vilka är chanserna att bota erythrasma?

Om erythrasma lämnas obehandlad kommer hudinfektionen sannolikt att öka i storlek, men leder vanligtvis inte till ytterligare komplikationer förutom eventuella ytterligare infektioner. Trots framgångsrik behandling kan missfärgningen av huden kvarstå under en tid. Det kan inte heller uteslutas att erythrasma återkommer. Det är därför viktigt att förebygga erytrasma profylaktiskt genom att hålla de drabbade hudområdena torra som en försiktighetsåtgärd. Patienter bör också bära kläder som andas, särskilt i situationer där de svettas mycket. Om man misstänker att man lider av patologisk svettproduktion bör man söka läkarvård för att påbörja lämpliga behandlingsalternativ i ett tidigt skede.