Vad är ett glioblastom?

Glioblastom är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör som bildas av stödjeceller i hjärnan. Ett glioblastom utvecklas vanligtvis inom en kort tid och kan uppstå var som helst i hjärnan. Glioblastom kan om möjligt avlägsnas helt genom operation och därefter behandlas med strålning eller kemoterapi, men det är obotligt. Glioblastom klassificeras därför också av Världshälsoorganisationen (WHO) som grad IV och därmed som den allvarligaste hjärntumören. De flesta vuxna mellan 50 och 70 år utvecklar glioblastom, även om de respektive riskfaktorer som bidrar till utvecklingen av glioblastom fortfarande är okända för medicinska experter.

Hur vanligt är glioblastom?

I genomsnitt löper män större risk att drabbas av glioblastom än kvinnor. Ungefär tre av 100 000 personer utvecklar ett glioblastom varje år, vilket gör denna typ av hjärntumör till det vanligaste gliomet och den vanligaste primära maligna hjärntumören hos vuxna. Gliom kan uppträda i kluster, särskilt inom en familj, och har en hög sannolikhet att återkomma inom det första året efter diagnos.

Hur utvecklas ett glioblastom?

Ett glioblastom utvecklas från de så kallade gliacellerna, som förnyas regelbundet på ett liknande sätt som andra celler. Fel kan uppstå i denna process, vilket kan leda till okontrollerad celltillväxt. Glioblastom växer vanligtvis på mycket kort tid i en hjärnhalva och sprider sig därifrån via barriären till den andra hjärnhalvan. Dess form påminner om en fjäril. Glioblastiom kallas därför också "fjärilsgliom".

Vad orsakar glioblastom?

Läkare har ännu inte kunnat fastställa orsaken till glioblastom. Det är dock säkert att vissa ärftliga sjukdomar som neurofibromatos (NF), tuberös skleros, Turcots syndrom, Lynchs syndrom och Li-Fraumenis syndrom kan öka risken för att utveckla glioblastom. Strålningsexponering, eventuellt orsakad av radiofrekvensfält, eller som patienten utsatts för under strålbehandling, kan också gynna utvecklingen av glioblastom.

Vilka är de olika formerna av glioblastom?

Tumörcellerna i ett glioblastom består av celler i det centrala nervsystemet (gliaceller), som tar över olika funktioner. Läkare skiljer mellan en primär och en sekundär form av tumör, beroende på hur den utvecklas:

• Primärt glioblastom: utvecklas inom några veckor från friska gliaceller och förekommer oftare än sekundärt glioblastom. Främst äldre personer mellan det sjätte och sjunde levnadsdecenniet utvecklar primärt glioblastom.
• Sekundärt glioblastom: uppstår från en hjärntumör av lägre grad och är därför det sista stadiet av en mer långvarig hjärntumör. Sekundärt glioblastom drabbar främst personer mellan 40 och 60 år.

Vilka är symtomen på glioblastom?

De exakta symtomen på glioblastom beror på var hjärntumören sitter. I allmänhet kan man säga att glioblastom orsakar huvudvärk, som främst förekommer på natten och på morgonen. Detta kan åtföljas av illamående och kräkningar. Talstörningar eller epileptiska anfall, till och med koma, kan också vara tecken på glioblastom. Det som är slående med alla dessa symtom är att de snabbt ökar i intensitet, vilket beror på att glioblastom utvecklas inom bara några veckor och växer snabbt. Hjärnan kan inte anpassa sig så snabbt till de förändrade tryckförhållandena, vilket är anledningen till att patientens hälsotillstånd blir värre och värre inom en mycket kort tid.

Hur diagnostiseras glioblastom?

Diagnosen glioblastom ställs vanligtvis av en neurolog. Efter att ha tagit en anamnes och gjort en fysisk undersökning brukar neurologen göra en neurologisk och neuropsykologisk undersökning med hjälp av bildtekniker som magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT) och/eller positronemissionstomografi (PET) av skallen. Syftet är att fastställa hjärntumören så exakt som möjligt för att skapa bästa möjliga förutsättningar för behandling.

Hur behandlas glioblastom?

För att öka patientens överlevnadschanser strävar läkaren alltid efter att avlägsna glioblastomet helt utan att orsaka permanenta neurologiska skador som förlamning eller talsvårigheter. Läkarna kallar detta för en radikal operation, en så kallad resektion. Detta följs vanligtvis av strålning och/eller kemoterapi. I vissa fall är så kallade tumörterapifält (TTF) också ett alternativ. Detta är en behandling med växlande elektriska fält som ska hämma tillväxten av glioblastom. Vilken behandlingsmetod som används beror alltid på patientens ålder, allmänna hälsotillstånd och tumörens egenskaper.

Om tumören går tillbaka efter en avslutad behandling eller om glioblastomet fortsätter att växa trots behandling, kan läkaren besluta om ett nytt kirurgiskt ingrepp och/eller strålning eller kemoterapi på individuell basis. Det kan också övervägas om andra läkemedel kan användas.

Det är också möjligt att patienten tillsammans med den behandlande läkaren beslutar att glioblastomet inte längre ska behandlas specifikt, utan att de fysiska symtomen ska lindras och att den återstående livstiden ska utformas på bästa möjliga sätt. Läkare kallar denna form av palliativ vård för "best supportive care". Förutom smärtlindrande behandling får patienten (och hans eller hennes anhöriga) också psykologisk och andlig vård.

Vad är prognosen för glioblastom?

Glioblastom är obotligt. Den genomsnittliga förväntade livslängden, även efter operation och efterföljande strålbehandling och kemoterapi, är lite mer än ett år och beror alltid på patientens allmänna hälsotillstånd och tumörstadiet. Om 80 procent av glioblastomet kan avlägsnas eller om mindre än 5 cm av tumören återstår, har patienten redan en överlevnadsfördel.