Blåscancer i korthet

Blåscancer (blåskarcinom) är en elakartad cancer som vanligtvis börjar i urinblåsans slemhinna (urothelium). I genomsnitt drabbas fler män än kvinnor av urinblåsecancer, och en av fem är under 65 år. I de tidiga stadierna ger urinblåsecancer knappast några symtom, vilket är anledningen till att den ofta diagnostiseras sent. Läkarna är fortfarande osäkra på hur urinblåsecancer uppstår, men de har kunnat identifiera rökning och ålder som riskfaktorer. Frekvent kontakt med vissa kemikalier kan också främja utvecklingen av urinblåsecancer.

Vilka riskfaktorer kan leda till cancer i urinblåsan?

Riskfaktorer som kan leda till urinblåsecancer beror främst på yttre påverkan, t.ex:

• Rökning (som enligt medicinska experter är orsaken till cirka 70 procent av alla cancerfall i urinblåsan): Föroreningar från rökning kommer in i blodet och sköljs in i urinblåsan med urinen
• kemiska ämnen: dessa omfattar framför allt aromatiska aminer, som klassificeras som cancerframkallande och används inom den kemiska industrin samt inom gummi-, läder- eller textilindustrin och inom måleribranschen. Om en arbetstagare har haft mycket kontakt med dessa ämnen och utvecklar cancer i urinblåsan klassificeras sjukdomen som en arbetssjukdom. Tiden mellan exponering för de kemiska ämnena och utvecklingen av blåscancer kan vara upp till 40 år (latenstid)
• kroniska urinvägsinfektioner: anses vara en förmodad riskfaktor för cancer i urinblåsan
• Missbruk av smärtstillande medel: personer som har tagit höga doser av fenacetin är särskilt utsatta
• infektionssjukdomar som pågått i många år: särskilt riskfylld är infektionen med pares flukes (schistosomer), som är särskilt utbredd i tropikerna och subtropikerna och orsakar sjukdomen schistosomiasis, som också drabbar urinblåsan och urinröret (urogenital schistosomiasis).
• Läkemedel som används vid kemoterapi: här spelar t.ex. cylophosphamidbaserade cytostatika en viktig roll och ges vid leukemi, bröst- och äggstockscancer.

Vilka är symtomen på cancer i urinblåsan?

Cancer i urinblåsan visar sig vanligtvis med följande ospecifika symtom:

• en rödaktig till brun missfärgning av urinen, orsakad av blod i urinen, som inte behöver vara permanent (förekommer i 80 procent av alla fall av cancer i urinblåsan, men kan också vara ett symptom på urinvägs- eller njursjukdom),
• Obehag vid urinering, t.ex. ett ökat behov av att kissa samtidigt som endast små mängder urin kommer ut (pollakisuri), med eller utan smärta (kan tyda på cancer i urinblåsan, men många förväxlar det med cystit),
• Smärta i flankerna, som ofta förekommer i ett mer avancerat stadium av urinblåsecancer,
• kroniska urinvägsinfektioner (särskilt om behandling med antibiotika inte lyckas kan detta vara ett tecken på cancer i urinblåsan)

Hur diagnostiseras cancer i urinblåsan?

Eftersom urinblåsecancer till en början ger få eller inga symtom och symtomen är mycket ospecifika, upptäcks cancern vanligtvis först i ett sent skede. Om urinblåsecancer misstänks kommer urologen först att fråga om patientens sjukdomshistoria och begära information om huruvida urinen är missfärgad, om det finns problem med urinering eller om det finns yrkesmässig kontakt med kemiska ämnen. Om blod kan påvisas vid en urinundersökning stärks misstanken om blåscancer och en röntgenundersökning av hela urinvägarna (urografi) genomförs. Vid behov kan även ett ultraljud av buken (sonografi) beställas för att fastställa tillståndet för njurarna, njurbäckenet, urinblåsan och urinledarna. Vid en fysisk undersökning kan endast stora blåskarcinom palperas genom slidan, ändtarmen eller bukväggen.

För att bekräfta diagnosen urinblåsecancer kan en cystoskopi utföras, under vilken patienten ges lokalbedövning eller allmänbedövning. En cystoskopi ger information om hur djupt tumören redan har trängt in i urinblåsans slemhinna. Ett prov av den misstänkta vävnaden (biopsi), som tas med hjälp av en elektrisk slinga (transuretral elektrosektion av urinblåsan, TUR-B), undersöks av en patolog under mikroskop. Om diagnosen urinblåsecancer bekräftas kan ytterligare undersökningar följa för att fastställa vilket stadium cancern befinner sig i. Förutom ultraljud av levern kan röntgen av bröstkorgen, datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (MRT) av buken göras.

Hur behandlas cancer i urinblåsan?

Behandlingen av urinblåsecancer beror alltid på i vilket stadium cancern befinner sig, hur stor tumören är, var i urinblåsan tumören sitter och hur snabbt tumören växer. Ett behandlingsalternativ är endoskopisk kirurgi (TUR). Eftersom cirka 70 procent av de drabbade endast har en ytlig tumör som kan lokaliseras till blåsans slemhinna och ännu inte har nått blåsans muskler, kan denna avlägsnas med en elektrisk snara. Många patienter får lokal kemoterapi (instillationsterapi, intravesikal kemoterapi) direkt efter detta ingrepp för att förhindra utvecklingen av ett nytt blåscarcinom. I detta fall spolas de förebyggande läkemedlen direkt in i urinblåsan efter operationen. Om det å andra sidan finns en ökad risk för återfall kan tuberkulosvaccinet BCG (Bacillus Calmette-Guérin) också administreras direkt i urinblåsan.

Om blåscancern redan är djupt inrotad måste urinblåsan i vissa fall tas bort helt eller delvis (cystektomi). Dessutom avlägsnas de omgivande lymfkörtlarna och urinröret om det senare redan är påverkat av tumören. Hos män kan även prostatan och sädesblåsan avlägsnas, medan livmodern, en del av slidväggen och äggstockarna kan avlägsnas hos kvinnor i ett avancerat stadium.