Vad är vulvacancer?

Vulvacancer är en sällsynt malign cancerform i de yttre kvinnliga genitalierna. Vulvacancer utgår vanligtvis från skivepitelet i huden, men i sällsynta fall kan den också utgå från de bartholinska körtlarna, som finns vid ingången till slidan eller vid klitoris eller urinröret. Tidigare var äldre kvinnor mer benägna att utveckla vulvacancer, men nuförtiden utvecklar allt fler unga kvinnor sjukdomen. Humant papillomvirus (HPV) kan ofta spela en avgörande roll för utvecklingen av vulvacancer. Vulvacancer är den fjärde vanligaste cancerformen i de kvinnliga könsorganen. Var utvecklas vulvacancer?

Vulvacancer kan utvecklas var som helst i en kvinnas pubisområde. Den utvecklas dock vanligtvis i området för den främre vulvan och kan därför vara belägen mellan de små blygdläpparna, dvs. i området mellan klitoris och urinröret, eller på själva klitoris. Dessutom kan viss vulvacancer finnas på sidan av de stora blygdläpparna, dvs. nära tarmutgången (perineum) eller vid den bakre vaginala ingången.

Vilka är de olika typerna av vulvacancer?

Läkare skiljer mellan följande typer av vulvacancer:

• mild preliminär vulvacancer: orsakas vanligen av en infektion med humant papillomvirus (HPV),
• invasiv vulvacancer: kännetecknas av tumörceller som redan har vuxit vidare in i den omgivande vävnaden,

Vilka är symtomen på vulvacancer?

Vulvacancer visar sig till en början genom ganska ospecifika symtom som en brännande känsla vid urinering, klåda eller en liten hudförändring. Om det finns synliga hudförändringar kan dessa indikera ett preliminärt stadium av vulvacancer. Om de intilliggande ihåliga organen, t.ex. tarm- eller blåsmynningen eller slidan, påverkas av vulvacancer kan det också uppstå smärta vid samlag eller urinering, men också blödningar.

Hur kan vulvacancer förebyggas?

Hittills finns det inget screeningtest för att diagnostisera sjukdomen i förväg. Som en del av den årliga gynekologiska screeningen undersöks dock livmoderhalsen och ett cellprov tas. Av denna anledning är det tillrådligt att delta i regelbundna screeningundersökningar. Eftersom humant papillomvirus (HPV) ofta kan bidra till utvecklingen av vulvacancer kan HPV-vaccination vara till nytta.

Hur diagnostiseras vulvacancer?

Vulvacancer kan diagnostiseras av en slump, till exempel under en gynekologisk kontroll. Om det vid denna undersökning upptäcks att vävnaden i vulvaområdet är förändrad kommer en detaljerad undersökning att göras. Vid misstanke om carcinom tas ett vävnadsprov (biopsi) som analyseras i laboratorium.

Om det vid undersökningen konstateras att sjukdomen redan är mer avancerad, t.ex. för att karcinomet redan har spridit sig utanför vulvans slemhinna, används de vanliga bilddiagnostiska  förfarandena. Förutom en ultraljudsundersökning kan gynekologen också utföra en datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (MRI). Dessutom kan angränsande organ som urinblåsan och ändtarmen speglas för att bedöma sjukdomsstadiet. Det är också viktigt att ta reda på om lymfkörtlarna är påverkade. Det kan man göra genom att palpera lymfkörtlarna eller genom att göra en CT- eller MR-undersökning.

Hur behandlas vulvacancer?

Behandling är vanligtvis inte omedelbart nödvändig för milda förstadier till cancer i vulvan. En gynekolog bör kontrollera de drabbade hudområdena regelbundet och patienten bör hålla utkik efter eventuella nya symtom. Om det däremot rör sig om ett invasivt vulvacancer kommer läkaren vanligtvis att operera bort tumören så fullständigt som möjligt. Vulvan rekonstrueras sedan med hjälp av plastiska ingrepp. Om tumören är särskilt stor kan kombinerad strålning och kemoterapi också ges före operationen för att krympa karcinomen.

Om vulvacancern redan har spridit sig till andra organ är det ofta inte längre möjligt att bota den. Patientens symtom bör först och främst lindras. Vid behov kan kemoterapi administreras.

Vad är eftervården för vulvacancer?

Under de första fem åren efter operationen görs uppföljningsundersökningar varje år under flera år. Efter det sjätte året räcker det med en uppföljningsundersökning per år. Under uppföljningsundersökningarna undersöks patienten först fysiskt. Detta följs av en bilddiagnostisk undersökning. Om avvikelser upptäcks tar gynekologen ett vävnadsprov (biopsi) av den misstänkta vävnaden.

Ytterligare riktade stödjande åtgärder (stödjande terapi) kan hjälpa till att lindra andra möjliga biverkningar. Dessa inkluderar till exempel en förändring av vulvans tillstånd, vaginal förträngning, inflammation i slemhinnorna och/eller lymfödem.

Vad är prognosen för vulvacancer?

Prognosen beror på olika faktorer. Förutom storleken på vulvacancern är det också avgörande hur djupt tumören redan har vuxit in i den underliggande vävnaden. Chansen att bli botad beror också på om lymfkörtlarna i ljumsken och/eller bäckenet är påverkade. Om lymfkörtlarna är påverkade är prognosen mycket sämre. Om cancern redan har metastaserat till andra organ, vilket vanligtvis är fallet i ett avancerat stadium eller med en återkommande tumör, är vulvacancer obotlig.

Efter en framgångsrik behandling klagar många patienter på att de inte längre kan kontrollera sin urin- och/eller avföringsutsöndring ordentligt. I detta fall talar läkarna om inkontinens, som främst kan uppstå eftersom vulvan ligger anatomiskt nära urinblåsan och tarmarna. Läkare rekommenderar därför riktad bäckenbottenträning, som till exempel kan utföras av en fysioterapeut.