Vad är leverkarcinom?

Leverkarcinom kallas också i dagligt tal levercancer och avser en elakartad sjukdom i levercellerna. I Tyskland betraktas leverkarcinom som en relativt sällsynt tumörsjukdom, som i genomsnitt drabbar män över 70 år och kvinnor över 72 år med en frekvens över genomsnittet. Läkare kan också kalla ett leverkarcinom för primär levercancer eftersom det har sitt ursprung i levern. Hepatocellulärt karcinom (HCC) är den vanligaste typen av primär levercancer. Läkarna talar om sekundär levercancer när dottertumörer (så kallade metastaser) från andra maligna tumörer har satt sig i levern. Detta kan t.ex. vara fallet med tarmcancer eller magcancer. Primär och sekundär levercancer skiljer sig från varandra när det gäller förlopp och behandling.

Vad är leverns funktion?

Levern (hepar) är det tyngsta mänskliga organet och anses vara den största körteln i människokroppen. Den ligger i den högra övre delen av buken, direkt under diafragman och skyddas av de nedre revbenen. Som ett centralt metaboliskt organ utför levern viktiga uppgifter, såsom produktion av galla, som behövs för att smälta fetter, eller fungerar som kroppens avgiftningscentrum, där skadliga ämnen som droger eller alkohol bryts ned.

Hur utvecklas levercancer?

I Tyskland beror de flesta fall av levercancer (HCC) på en så kallad krympt lever (levercirros). Med levercirros avses en ärrbildning i levervävnaden som kan utvecklas till följd av långvarig leverskada och/eller leverinflammation (hepatit) och som också leder till att levercellerna förstörs. I mindre än 20 procent av alla fall av levercancer förekommer ingen levercirros.

Levercirros och levercancer uppkommer huvudsakligen av följande orsaker

• kroniskt alkoholmissbruk: regelbunden alkoholkonsumtion kan leda till kronisk inflammation i levervävnaden (alkoholisk hepatit), vilket i sin tur kan vara orsaken till levercirros och levercancer.
• kroniska virusinfektioner, särskilt med hepatit C- eller hepatit B-virus: Medan hepatit B-virus överförs via kroppsvätskor och orsakar inflammation i levern (hepatit), förekommer kroniska hepatit B-infektioner främst i Asien och Afrika, medan kroniska hepatit C-infektioner är vanliga, särskilt i USA, Europa och Japan.
• Yrkesrelaterade faktorer: Vissa yrkesgrupper löper ökad risk att drabbas av cancer. Det handlar främst om yrken som medför en ökad risk för infektion med hepatit B och C, t.ex. sjukvårdspersonal som kommer i ökad kontakt med kroppsvätskor. Vaccinationer, t.ex. mot hepatit B-infektion, kan minska risken.
• fettleversjukdom, som orsakas av kraftig övervikt (fetma) och/eller diabetes mellitus typ 2: Mögelgiftet aflatoxin, som t.ex. kan finnas i kontaminerade spannmålsprodukter, kan också bidra till utvecklingen av levercancer. Aflatoxin förekommer dock främst i tropiska och subtropiska länder med varmt och fuktigt klimat. Förutom aflatoxin kan fetma och diabetes mellitus också tydligt öka risken för HCC.
• Medicinering: Om könshormoner, t.ex. orala preventivmedel eller anabola steroider för muskeluppbyggnad, tas under en längre tid kan de leda till leverskador och främja tillväxten av levertumörer.
• genetiska faktorer: Olika ärftliga ämnesomsättningssjukdomar kan öka risken för levercancer. Dessa inkluderar framför allt den så kallade järnlagringssjukdomen (hemokromatos), där kroppen nästan är överbelastad med järn på grund av ökad järnabsorption.

Vilka symtom kan levercancer orsaka?

I de tidiga stadierna orsakar levercancer vanligtvis få symtom, vilket är anledningen till att levercancer vanligtvis upptäcks när tumören redan har nått en viss storlek. I detta skede kan följande ganska ospecifika klagomål förekomma.

• en känsla av tryck i den högra övre delen av buken,
• oönskad viktnedgång
• gulfärgning av ögon och hud,
• en ökning av bukens omkrets på grund av vattenansamling (bukdropp, ascites).

Hur diagnostiseras levercancer?

Först och främst kommer den behandlande läkaren att ta en medicinsk historia genom att fråga om tidigare sjukdomar, livsstilsvanor och klagomål. Läkaren kommer också att fråga om patienten regelbundet tar mediciner. Sedan palperas bukhålan under en fysisk undersökning. Dessutom kan laboratorietester ge information om eventuell leverskada.

Om dessa undersökningar bekräftar misstanken om ett befintligt leverkarcinom utförs ytterligare bilddiagnostiska förfaranden. En trefasig kontrastförstärkt tvärsnittsavbildning kan användas, men ett vävnadsprov (leverbiopsi) kan också tas.

Hur kan leverkarcinom behandlas?

Beroende på tumörens storlek avlägsnas levercancer vanligtvis helt genom operation. Om tumören redan har spridit sig avsevärt eller om det rör sig om levercirros i slutstadiet, kan en levertransplantation också övervägas. Patienten måste dock vanligtvis vänta länge på grund av att det inte finns något lämpligt donatororgan.

Alternativa behandlingsmetoder för leverkarcinom består av så kallad transarteriell kemoembolisering (TACE). Efter administrering av ett kemoterapeutiskt medel stängs tumörcellernas blodtillförsel av med hjälp av gelskum eller små metallspiraler. Tumören kan också förstöras med värme genom så kallad radiofrekvensablation (RFA) eller mikrovågsablation (MWA). Denna behandlingsmetod kan dock endast användas på tumörer med en maximal storlek på 5 cm.