Vad är lymfogranulom venereum?

Lymphogranuloma venereum är en klassisk könssjukdom och tillhör en speciell form av genital klamydiainfektion. Sjukdomen är särskilt utbredd i tropiska områden, men förekommer ganska sällan i väst länder. Ett lymfogranuloma venereum bildas av de speciella undergrupperna av patogenen Chlamydia trachomatis . Sjukdomen förekommer främst i tropiska områden, men är ganska sällsynt i västländer. Människor mellan 20 och 30 år är infekterade med sjukdomen med över genomsnittlig frekvens.

Hur smittar lymfogranuloma venereum?

Patogenen Chlamydia av serovar L1 till L3, som är ansvarig för utvecklingen av lymfogranuloma venereum, överförs genom sexuellt umgänge. Det är också möjligt att en mor som lider av lymphogranuloma venereum infekterar sitt nyfödda barn med sjukdomen under födseln. Patogenen Chlamydia är en bakterie som är känslig för torrhet och kyla och förökar sig inuti celler.

Hur kan man skydda sig mot lymfogranuloma venereum?

Du kan skydda dig mot lymfogranuloma venereum genom att använda en kondom. Kondom skyddar på samma sätt vid vaginala, anala och/eller orala samlag och bör användas före särskilt om man ofta byter sexpartner .

Vilka är symtomen på lymfogranuloma venereum?

Typiska tecken på lymfogranulom venereum är purulenta inflammationer i lymfkörtlarna, som ofta orsakar smärta och feber. En lymfogranuloma venereum utvecklas i olika faser, varvid ibland allvarliga komplikationer kan uppstå i sen fas. De respektive besvären beroende på sjukdomsfas kan beskrivas enligt följande :

• Stadium 1:På infektionsstället utvecklas efter en inkubationstid på ca 5 till 21 dagar en smärtfri vesikel, som utvecklas till ett ytligt sår som läker snabbt (primär lesion) och därför oftast inte märks .
• Stadium 2:Efter ytterligare 10 till 30 dagar utvecklas tydligt märkbara smärtsamma lymfkörtelsvullnader (så kallad bubo), som vanligtvis bildas på ena sidan i ljumsken och/eller lårområdet. Det är möjligt att lymfkörtlarna spricker upp och utsöndrar blod och/eller var . Patienten känner sig allmänt svag och kan klaga över huvudvärk, led-, muskel- och/eller ryggsmärta. Det kan också förekomma aptitlöshet, feber, kräkningar och/eller illamående. Om anala samlag har ägt rum kan det också uppstå en kraftig inflammation i ändtarmens slemhinna (proktit), vilket märks på slemiga och/eller blodiga flytningar, utveckling av fistlar och/eller abscesser och/eller kramper.
• Om ingen behandling ges i detta skede läker inflammationen av sig själv på cirka ett år, även om ärr och en förträngning av lymfkärlen utvecklas, vilket kan leda till dräneringsproblem. Om sjukdomen inte behandlas kan den leda till allvarliga vävnadsskador, och en del av klamydian kan också vandra in i bäckenets lymfkörtlar och orsaka det tredje stadiet av sjukdomen efter ytterligare några år.
• Steg 3 (genitoanorektalt syndrom): uppträder efter cirka fem till tio års infektion och varar i flera år. I detta stadium uppstår allvarliga inflammationer i analområdet och tarmarna samt i de yttre könsorganen. Dessa inflammationer kan delvis förstöra vävnaden och bidra till bildandet av abscesser, fistlar och uttalad svullnad och/eller kroniska sår. I vissa fall kan även lymfödem utvecklas eller ledinflammation, försämring av lungor och/eller lever orsakas. I ganska sällsynta fall kan inflammation i hjärnan och/eller hjärtat uppstå.

Hur diagnostiseras lymfogranulom venereum?

I de flesta fall av sjukdomen diagnostiseras lymfogranulom venereum i det andra stadiet på grund av de uttalade tecknen på sjukdomen. Ett tecken på sjukdomen kan vara hemkomst från ett endemiskt område som Afrika, Indien, Sydostasien eller Karibien, ännu mer om sexuell kontakt har ägt rum med en person från det endemiska området.

För att diagnostisera sjukdomen tas antingen ett utstryk från det inflammerade vävnadssekretet eller från en lymfkörtel och undersöks i laboratorium. För att upptäcka patogenen kan olika laboratoriediagnostiska alternativ, såsom genetiska eller kulturella patogenupptäcktsmetoder, användas för att . I vissa fall kan även ett blodprov med antikroppsdetektion utföras.

Hur behandlas lymfogranuloma venereum?

En lymfogranuloma venereum behandlas vanligtvis med ett antibiotikum. I de flesta fall ordineras den aktiva substansen doxycyklin , som måste tas under en period av tre veckor . Behandling med makrolider och/eller tetracykliner är också möjlig .

Om sjukdomen diagnostiseras i ett tidigt skede läker den snabbt utan sekundära skador. Beroende på typ av inflammatorisk svullnad i lymfkörtlarna och/eller fistlar kan kirurgiskt avlägsnande av dessa vara nödvändigt. Om sjukdomen har diagnostiserats först i det tredje stadiet, måste patienten behandlas med långvarig antibiotikabehandling. Om lymfogranuloma venereum förblir obehandlad, särskilt i de sena stadierna, uppstår mycket ofta komplikationer som lymfödem. Detta är en synlig och palpabel ansamling av vätska i det interstitiella utrymmet, det så kallade interstitium.

Hur ser eftervården ut för lymfogranuloma venereum?

Efter behandling bör en så kallad uppföljningsperiod äga rum under en period på minst sex månader. Dessutom är det tillrådligt att sexpartnern också undersöks på grund av den höga infektionsrisken och, om nödvändigt, också genomgår behandling.

Skyldighet att rapportera

Observera att lymfogranulom venereum enligt den österrikiska lagen om sexuellt överförbara sjukdomar är föremål för begränsad anmälan. Även i Schweiz måste de laboratorieanalytiska fynden av sjukdomen rapporteras av laboratorierna enligt lagen om epidemiska sjukdomar.