Vad är en malign hjärntumör?
En malign (elakartad) hjärntumör yttrar sig som en tillväxt i hjärnan, där tumören kan ha sitt ursprung i hjärnan eller spridit sig till hjärnan genom mestastasering från en annan del av kroppen. En malign hjärntumör, även kallad glioblastom, är den mest aggressiva formen av hjärntumör och förekommer oftare hos äldre personer. Män löper större risk att utveckla en malign hjärntumör än kvinnor. Den genomsnittliga åldern för insjuknande är mellan 55 och 65 år.
Ett glioblastom tillhör gruppen gliom, eftersom man länge har antagit att ett glioblastom utvecklas från hjärnans stödjevävnad, de så kallade gliacellerna. Hittills finns det dock inga bevis för detta. En malign hjärntumör växer mycket snabbt och aggressivt.
Hur och var bildas elakartade hjärntumörer?
Glioblastom kan utvecklas från de mindre maligna astrocytomen. De uppträder särskilt ofta i storhjärnan. I allmänhet kan glioblastom förekomma i alla hjärnans lober, men de är vanligast i pann- och tinningloberna. Glioblastom förekommer mer sällan i lillhjärnan, hjärnstammen och ryggmärgen. Om det rör sig om så kallade hemisfäriska glioblastom, växer de ofta över till andra sidan. Dessa typer av tumörer kallas "fjärilsgliom" . Glioblastom kännetecknas i allmänhet av sin diffusa infiltrerande tillväxt.
Vad orsakar elakartade hjärntumörer?
De exakta orsakerna till utveckling och riskfaktorer för glioblastom är ännu inte kända. Antagandet att frekvent och intensiv kontakt med mobilradio skulle kunna bidra till utvecklingen av glioblastom har ännu inte bekräftats. En genetisk disposition kan också uteslutas enligt det aktuella kunskapsläget .
Hur kan en elakartad hjärntumör förebyggas?
Det är ännu inte möjligt att förhindra utvecklingen av en malign hjärntumör eller att diagnostisera den i ett tidigt skede som en del av en förebyggande medicinsk kontroll .
Vilka är symtomen på en elakartad hjärntumör?
En malign hjärntumör kan yttra sig genom följande besvär och bör snarast utredas av läkare:
- Huvudvärk,
- Yrsel,
- Personlighetsförändringar, som t.ex. kan yttra sig som ångest, depression eller brist på hämningar,
- Känslor av svaghet,
- Sensoriska störningar,
- Störningar av jämvikt,
- Nedsatt koncentration och/eller minne,
- Kramper och/eller förlamning,
- Förlust av koordination,
- plötsliga epileptiska anfall,
- Syn- och talstörningar
symtomen på glioblastom beror alltid på var i hjärnan tumören har bildats. De kan också variera i intensitet i takt med att tumören växer.
Hur diagnostiseras en elakartad hjärntumör?
Som med andra typer av cancer diagnostiseras en malign hjärntumör med hjälp av följande vanliga bilddiagnostiska undersökningsmetoder:
- Datortomografi (CT): kan visa bilder av hjärnan som ett röntgenbaserat förfarande.
- Magnetisk resonanstomografi (MRI): har varit standardmetoden för att diagnostisera hjärntumörer.
- Positronemissionstomografi (PET): Vid detta förfarande injiceras en svagt radioaktivt märkt aminosyra som kontrastmedel och dess fördelning i hjärn- och tumörvävnad bestäms sedan.
För att tydligt identifiera
tumören som elakartad är det dock nödvändigt att ta ett
vävnadsprov (biopsi).
I vissa fall kan även en kompletterande undersökning såsom
elektroencefalografi och/eller lumbalpunktion beställas.
Dessa undersökningar gör det möjligt att bedöma anfallstendensen, men också
den differentialdiagnostiska differentieringen från lymfom eller
hjärnabscesser.
Vid diagnostillfället kan glioblastom antingen uppträda på ett ställe i hjärnan eller vara synliga genom bildning av flera tumörer. Typiskt för ett glioblastom är diffus och infiltrativ tillväxt. Specifikt innebär detta att tumörcellerna växer okontrollerat in i den friska hjärnvävnaden.
Hur behandlas en elakartad hjärntumör?
Det första valet av behandling är alltid kirurgiskt avlägsnande av tumören (tumörresektion). Målet är alltid att ta bort den synliga delen av tumören så fullständigt som möjligt utan att försämra hjärnans neurologiska eller kognitiva funktioner. Eftersom ett fullständigt avlägsnande av hjärntumören är nästan omöjligt, behandlas de kvarvarande tumörcellerna i glioblastom efter operationen med en kombination av flera terapiformer, t.ex. kemoterapi och strålning. Vid bestrålning störs celldelningen genom så kallad fotonstrålning för att hämma ytterligare tillväxt av tumörcellerna. I bästa fall leder strålningen till att tumörcellerna dör. Kemoterapi använder å andra sidan läkemedlet temozolomid. Detta är ett läkemedel som ska förhindra tumörcellerna från att föröka sig . Temozolomid är en av de så kallade alkaylanterna, som skadar tumörens genetiska information, dvs. dess DNA, och därmed hindrar dess replikation.
Vad är prognosen för en malign hjärntumör?
En malign hjärntumör kan än så länge inte botas. På grund av tumörcellernas diffusa infiltration av hjärnvävnaden är det vanligt att sjukdomen återkommer inom några månader efter behandlingen. Men tack vare intensiv forskning har läkare under de senaste åren kunnat påverka sjukdomsförloppet avsevärt positivt, så att överlevnadsgraden har förbättrats och många patienter fortsätter att leva med glioblastom under flera år. Detta har möjliggjorts främst genom framsteg inom mikroneurokirurgi, men också genom strålterapi som är mindre stressande för patienten och förbättrad terapi med kemoterapeutiska läkemedel.
Hur är livet med en elakartad hjärntumör?
Särskilt efter en operation kan det vara tillrådligt med rehabilitering i sluten eller öppen vård . Detta gäller särskilt om patienten måste lära sig sin muskelrörlighet eller sin förmåga att tala på nytt. För patienter med hjärntumörer bör dock stabiliseringen av familjemiljön ha högsta prioritet. Om patienter därför föredrar behandling i hemmet bör detta göras möjligt för dem .