Vad är maskar?

Maskar är parasiter. De bosätter sig hos människor främst i matsmältningskanalen och kan orsaka sjukdomar under vissa omständigheter. Masksjukdomar kan förekomma över hela världen, men är ganska sällsynta på grund av de goda hygieniska förhållandena på våra breddgrader. De masksjukdomar som förekommer i Tyskland är därför ganska ofarliga och kan botas snabbt med lämplig terapi. De flesta av dessa sjukdomar orsakas till exempel av pinworms. Särskilt barn drabbas oftare än genomsnittet av oftast ofarliga masksjukdomar. Många av masksjukdomarna kan dock behandlas väl med lämplig avmaskningsmedicin.

Vad är en masksjukdom?

Masksjukdomar kallas också helminthoser. De orsakas av maskangrepp och påverkar ofta mag-tarmkanalen och/eller andra organ som lever, lungor eller hjärna. De vanligaste maskarna som kan överföras till människor är bandmask (cestoder), trådmask (nematoder) och sugmask (trematoder).

Vilka är symtomen på maskinfektioner?

Följande ganska ospecifika symtom kan tyda på maskinfektion:

• Sömnproblem,
• Koncentrationssvårigheter,
• Buksmärtor, som kan åtföljas av uppblåsthet och tryck i övre delen av buken,
• Illamående,
• Aptitlöshet,
• Hudförändringar och/eller klåda i analområdet,
• Utsöndring av maskar eller maskdelar i avföringen,
• Viktnedgång,
• Blekhet och svaghet, vilket kan orsakas av anemi,
• Gulsot, andfåddhet och rethosta kan tyda på bandmask hos hund eller räv,
• Feber, huvudvärk och buksmärtor samt blod i avföringen och/eller urinen efter resor till Asien och/eller Afrika kan tyda på sugmask (schistosomer).

Hur kan man bli infekterad med maskar?

Särskilt när det gäller de maskarter som är särskilt vanliga i Tyskland sker infektionen vanligtvis via munnen. Maskägg kan till exempel hittas på förorenade grönsaker, fallfrukt, i sanden eller i jorden. Eftersom framför allt små barn ofta stoppar smutsiga händer, sand eller föremål i munnen drabbas de oftare än genomsnittet av maskinfektioner. Maskinfektioner kan dock också överföras genom att äta rått eller halvkokt kött som är infekterat med masklarver. Detta är till exempel fallet med bandmaskar. När maskäggen eller larverna har intagits via munnen kan de utvecklas till vuxna maskar i kroppen. Beroende på typ av mask kan äggen eller delar av masken utsöndras i avföringen.

Vilka typer av maskar skiljer sig åt?

Följande typer av maskar är särskilt vanliga på våra breddgrader:

• Trådmaskar (nematoder): Dessa inkluderar de så kallade pinworms (oxyurans, Enterobius vermicularis). De intas via förorenad mat, leksaker eller tvätt. Barn i dagis eller grundskola är särskilt ofta infekterade med trådmaskar. De kan bli upp till 12 mm långa och sätter sig i den nedre tunntarmen, tjocktarmen eller blindtarmen.
• Rundmaskar (Ascaris lumbricoides): De intas ofta via förorenade grönsaker och sätter sig i människans tunntarm, där de lägger sina larver, som i sin tur passerar genom tarmväggen till blodet och via blodomloppet till levern och lungorna. Under denna migration kan människor drabbas av mild feber, hosta eller andra influensaliknande symtom. Rundmaskarna kan bli upp till 40 cm långa och bilda knölar i tarmen, så att tarmen stängs av.
• Trikiner (Trichinella spiralis): är särskilt vanliga hos tama och vilda grisar och kan överföras till människor genom att äta rått fläskkött. Om trikinerna sätter sig i tarmen orsakar de vattnig diarré, illamående, kräkningar och mild feber. Om trikinernas larver infekterar musklerna kan resultatet bli muskelsmärta eller vätskeretention. Om trikinerna når hjärtat kan de orsaka myokardit. I hjärnan orsakar de neurologiska symtom.

Hur diagnostiseras masksjukdom?

Om ett maskangrepp misstänks kommer läkaren vanligtvis att utföra en mikroskopisk avföringsundersökning. Detta avslöjar maskäggen, vilket bevisar infektionen. Om maskarna till exempel är bandmaskar av typen bovin och porcin bandmask är de redan synliga med blotta ögat i avföringen. Ägg från rundmaskar kan säkras genom att en bit tesafilm appliceras på tarmutloppet. Detta beror på att de ägg som fastnar på tesafilmen kan synliggöras i mikroskopet.

Om det däremot finns misstanke om akut schistosomiasis (sugmask) hos resenärer som återvänder hem, kan ägg från sugmaskarna påvisas i avföringen cirka 5 till 12 veckor efter den misstänkta infektionen. Alternativt kan ett test för antikroppar i blodet utföras.

Hur kan maskinfektioner behandlas?

De masksjukdomar som förekommer på våra breddgrader kan vanligtvis behandlas väl av läkaren med så kallade anthelmintika. Medicinen dödar maskarna och de kan utsöndras. Beroende på typen av mask kan olika läkemedel användas, såsom pyrantel, albendazol eller mebendazol. Ofta räcker det med en enda dos av läkemedlet. I svårare fall av maskangrepp kan det vara nödvändigt att ta läkemedlet i tre dagar eller under en längre tid. Ibland kan det vara lämpligt att upprepa behandlingen efter cirka två veckor för att förhindra ett nytt maskangrepp.

För att stödja lämplig behandling bör hygien iakttas under alla omständigheter. Detta är det enda sättet att förhindra en ny infektion, men också för att skydda miljön på lämpligt sätt. Följande hygienåtgärder bör iakttas:

• tvätta händerna noggrant och ofta med tvål: detta gäller särskilt efter varje toalettbesök, innan du äter och, när det gäller barn, efter att ha lekt utomhus.
• Klipp naglarna korta och bit inte på naglarna
• noggrann intimhygien
• byt underkläder varje dag
• Byte av sängkläder efter maskbehandling
• Tvätta sängkläder och underkläder i minst 60° Celsius

Vad är prognosen efter en maskinfektion?

Om maskangreppet är lindrigt bör infektionen snabbt försvinna efter lämplig maskmedicinering. Om organ däremot har påverkats beror chanserna för återhämtning på omfattningen av maskangreppet. Om urinblåsan har påverkats ökar risken för att urinblåsecancer utvecklas i ett senare skede.