Vårt tankeexperiment om varat och skenet börjar med filosofen Platon.

Vi går sedan vidare till Kant, Schopenhauer och Max Planck och tar upp följande frågor:

• Består vår värld av materia eller bara av rena vibrationer?
• Är vår värld verkligen som vi ser, hör, luktar och känner den?
• Eller är vår verklighet bara en konstruktion av vår hjärna baserad på yttre vibrationsstimuli, som vår hjärna sedan presenterar för oss som helhet som verklighet?

Följ med mig på en kort men spännande resa in i vibrationernas värld.

Filosofiska överväganden

Redan den grekiske filosofen Platon (427 f.Kr. - 347 f.Kr.) konstaterade

"Det är människans öde att aldrig kunna se verkligheten, utan alltid bara skenet"

Platon insåg redan då att materia i sig inte existerar.

Platon definierade då verkligheten som en "idé".

Enligt honom är ordet materia en tillflyktsort för osäkerhet "refugium ignorantiae".

Hur rätt han hade med sin uppfattning redan då kommer att framgå under denna artikels gång.

Den tyske upplysningsfilosofen Immanuel Kant (1724-1804) tog upp denna idé som Platons främste elev.

Hans huvudverk"Kritik av det rena förnuftet" representerade en vändpunkt i filosofins historia och lade grunden till den moderna filosofin.

Hans främsta förtjänst var att ha bevisat vad vi känner igen och vad vi inte känner igen.

Det vi inte kan känna igen kan vi tro på - eller inte.

Tro har dock ingenting med vetenskap att göra.

En lärjunge till Immanuel Kant, nämligen den tyske filosofen och universitetsläraren Arthur Schopenhauer (1788-1860), tog upp detta ämne igen och bevisade i sitt huvudverk"Världen som vilja och föreställning" att vi bara kan ha en idé om världen.

Jag vill dock inte tråka ut dig med filosofi här och, som redan nämnts i början, föreslår jag ett litet tankeexperiment.

Tankeexperimentet

Ta 5 minuter, sitt ner ostört och tänk på ett djur, låt oss ta en hund som ett exempel.

Tänk nu på en hund.

När du tänkte på en hund, vad tänkte du på när du hörde ordet hund?

• En brun och stark schäfer?
• En schweizisk schäferhund, helt vit?
• En tax som envist vägrar att fortsätta sin promenad?

När jag hörde ordet hund tänkte jag på en vit schweizisk herdehund som badade vilt i vatten och njöt av livet.

Vi tänkte båda på ett och samma ord: hund

Men vi föreställde oss båda helt olika typer, färger och storlekar på en hund.

Detta bekräftar att det inte finns något sådant som en hund, men det finns min schweiziska vallhund, herr Meiers tax Walter och den hund som ni just har föreställt er, kanske till och med er egen om ni äger en.

Om du hade en föreställning om en hund när du hörde ordet "hund", då hade du föreställningen om en hund, då hade du "hunden som ting" omkring dig.

Även om det stod en hund framför oss nu, låt oss vidare anta att det var min schäfer Kira, kan du garantera att du ser hunden exakt som jag gör? Ser, hör och luktar du hunden precis som jag ser, hör och luktar den?

Varför ser vi båda denna hund överhuvudtaget?

Varför ser, hör, känner och luktar vi?

Energi rör sig i vågor. Energi kännetecknas av den hastighet med vilken den färdas. Den kännetecknas också av vågornas amplitud, dvs. avståndet mellan vågens topp och dal.

Och slutligen avgör frekvensen av svängningar per sekund dess karaktär. Om en våg passerar genom 10 toppar och dalar under en sekund talar vi om 10 hertz.

Vi kan dock bara uppfatta energi när den påverkar vår kropp.

Vi ser vissa vågor som ljus, hör vissa vågor som ljud, känner vissa vågor och känner lukten av vissa vågor.

När vi nu båda ser denna hund, vad händer då specifikt under denna process?

Ljusstrålar faller på hunden. Hundens yta reflekterar ljuset tillbaka från sig själv och en del av dessa vågor träffar vårt öga.

Vår näthinna stimuleras nu av dessa strålar och omvandlas till elektriska impulser via kemiska processer. Dessa impulser transporteras sedan via synnerverna i näthinnan till vårt syncentrum i bakhuvudet.

Bilden av en hund visas nu i vår hjärna. Bilden är dock upp och ner. Genom våra livserfarenheter har vi dock lärt oss att hundens ben är nedåt. Det är därför vi uppfattar hunden som nedåtriktad. Men erfarenheter och känslor spelar också en stor roll i denna process.

Så ett objekt som vi ser omvandlas av min organism till elektriska strömmar och tolkas sedan tillbaka av hjärnan som en bild.

Hörsel, lukt, känsel - alla dessa förmågor ligger till grund för liknande omvandlingsprocesser i hjärnan. Det finns alltid en plats i vår hjärna som stimuleras av de finaste energierna.

Antingen ser vi en hund eller så hör vi ett ljud (skällande) eller så känner vi hundens lukt eller så känner vi hundens päls med slutna ögon.

Allt detta händer i vårt huvud.

Och om något i vårt huvud inte fungerar som det ska uppstår falska bilder, falska ljud eller falska lukter där. Detta är till exempel fallet med en färgblind person.

Det har inte bevisats, men mycket tyder på att två personer inte hör samma ljud eller ser samma färg på samma sätt....

Även om ett föremål (i vårt exempel hunden) sänder ut samma vågor till alla mottagare, men

• får de tre till sex miljoner tappen på min näthinna samma budskap som en annan person?
• bearbetar du stimulus på samma sätt som jag gör?
• skiljer sig inte dina synnerver i konstruktion och kvalitet från andra människors?
• styr du dina stimuli till syncentrum på samma sätt som andra?

Låt oss nu återvända till herdehunden Kira och den vita färgen på hennes päls.

Färger är också så vardagliga för oss att ingen egentligen funderar på varifrån sakerna i livet får sin färg.

Utan ljus skulle det inte finnas några färger. Ljus består av elektromagnetiska vågor, där varje färg har en egen våglängd. Naturvetaren Isaac Newton (1643-1727) upptäckte ljusets olika färger.

Visste du att vi människor bara kan se cirka 40 procent av de färger som finns i solljuset?

Alla föremål som vi kan tilldela färger får sin färg genom att absorbera olika strålar och reflektera andra, beroende på materialet.

Vatten, till exempel, absorberar långvågigt ljus mycket bättre än kortvågigt ljus. Den röda delen av solljuset sväljs därför redan efter några meter under vattenytan.

Dykare känner till detta fenomen, att föremåls färger förändras under vatten.

Om man går ännu djupare försvinner de orange, gula och gröna komponenterna en efter en. Blått ljus, å andra sidan, sväljs minst och reflekteras mest, vilket är anledningen till att havet är blått.

Färg finns alltså inte bara där. Den uppstår först i det ögonblick då vi ser. Varje ögonblick av vårt seende bearbetas och omtolkas kontinuerligt. Det är så vi kan uppfatta färger.

Men ser alla färger på samma sätt?

Det måste jag också förneka och ge dig två exempel på:

Rent mekaniskt kan organiska fel uppstå (defekta eller defekta stavar (receptorer) på näthinnan), detta kan till exempel leda till en röd-grön brist.

Det har redan förklarats ovan att alla omvandlingsprocesser också påverkas starkt av känslor eller upplevelser:

• Det finns färger som vi gillar och färger som vi ogillar, men detta uppfattas helt olika av våra medmänniskor.

• Vissa färger framkallar känslor genom vissa vibrationer, vilket kan ge helt olika personliga resultat.

Varför får en person en känsla av välbefinnande av klassisk musik, medan en annan person ryser av skräck?

Det är samma vågor som träffar hörselcentrum hos båda.

Senast vid den här punkten i artikeln kan du se att till synes helt normala saker i livet inte är så enkla som var och en av oss tror.

Hittills har jag rådfrågat filosoferna, men en av vår tids viktigaste fysiker har också gjort upptäckten att materia i sig inte existerar.

Materia eller vibration

Max Planck sa: "Materia blir bara vad vi förstår att den är genom vårt sinne.

Naturligtvis kände han till fast materia som berg, träd, hus, etc..

Men han visste också att materia består av atomer.

Och han undrade om atomen redan är materia eller om den ännu inte är det.

Tänk dig ett sandkorn som är en millimeter i diameter som en atom.

Elektronerna cirklar sedan runt denna kärna på ett avstånd av 50 meter.

Atomens diameter är större än 100 meter.

Elektronerna är dock inte en kropp, utan virvlar av energi.

De rusar runt atomkärnan med så hög hastighet att vi aldrig kan veta var de befinner sig i varje givet ögonblick.

Mycket bildligt har denna elektronvirvel jämförts med ett elstängsel, dvs. det spelar ingen roll.

Hur är det med atomkärnan?

Atomkärnan är inte heller en bit materia, utan en energivirvel som roterar runt sin egen axel med en hastighet av 100.000 kilometer per sekund.

Atomkärnan består av nukleoner. I dagens (2020) standardmodell definieras nukleoner som de baryoner som uteslutande består av de lätta upp- och nedkvarkarna och har isospin 1/2.

Atomforskare antar att en fingerborg full av nukleoner skulle väga ungefär 100 miljoner ton.

Det vi kallar materia är i själva verket nästan bara tomt utrymme.

Återigen ser vi inte verkligheten som den är. Det är bara genom vårt sinne som energivirvlar blir materia.

Oavsett om vi ser dessa energivirvlar som tegelstenar, träd, bilar, människor, månen eller galaxer så är de inte materia utan vibrationer.

Slutsats:

• Verkligheten är inte som den verkar.
• Materia är inte som den presenterar sig för oss.
• Allt är vibration och resonans.

Vi kommer att återkomma till Virchows modell och hans cellpatologi längre fram. Men professor Rudolf Virchow, som kan kallas ett medicinskt geni utan avund, visste ännu inte vad Aleksey Speranski (Ryssland) forskade om och kallade neuralpatologi.