Vad är ett meningiom?
Ett meningiom (eller meningiom) är en tumör som har sitt ursprung i hjärnhinnorna och som vanligtvis är godartad. Även om tumören inte växer in i hjärnvävnaden tränger den gradvis undan den. Eftersom meningiom växer ganska långsamt kan de vanligtvis enkelt avlägsnas genom operation. Meningiom är den vanligaste typen av tumör i det centrala nervsystemet. Sannolikheten för att utveckla ett meningiom ökar med åldern och kvinnor löper ungefär dubbelt så stor risk att utveckla ett meningiom som män.
Hur utvecklas ett meningiom?
Ett meningiom utvecklas i hjärnhinnorna eller ryggmärgen. Om hjärnhinnorna degenererar kan ett meningiom utvecklas. Läkarna är fortfarande oklara över de exakta orsakerna till denna celldegeneration. De antar dock att en genetisk predisposition samt joniserande strålning kan bidra till bildandet av ett meningiom. Ett meningiom förskjuter gradvis hjärnan, men växer inte direkt in i hjärnan.
Vilka är de olika typerna av meningiom?
Världshälsoorganisationen (WHO) skiljer mellan följande tre grader av meningiom:
- Grad I: enkelt, icke-malignt (godartat) meningiom, som är vanligast med mellan 85 och 74 procent och förekommer tre gånger oftare hos kvinnor än hos män. Eftersom det enkla meningiomet ofta kan avlägsnas helt genom operation är prognosen god.
- Grad II: atypiskt meningiom, som förekommer i mellan 23 och 10 procent av alla fall och i genomsnitt drabbar män oftare än kvinnor. Eftersom atypiska meningiom växer mer och kan återkomma även efter operation (recidiv), måste denna typ av tumör kontrolleras ofta.
- Grad III: analplastiskt eller malignt (elakartat) meningiom, som utvecklas i mellan 4 och 2 procent av alla fall, men förekommer oftare hos män än hos kvinnor. Det anaplastiska meningiomet kan sprida metastaser och därmed även påverka andra organstrukturer.
Vilka symtom orsakar ett meningiom?
De specifika symptomen på ett meningiom beror på tumörens placering och storlek. Eftersom meningiom vanligtvis växer ganska långsamt, orsakar de knappast några symtom under en viss tidsperiod. Först när de trycker på omgivande strukturer kan de orsaka ospecifika symtom som huvudvärk, yrsel som kan leda till förlamning, kramper och/eller förlust av luktsinnet. I dessa fall måste meningiomet behandlas omedelbart.
Dessutom kan meningiom orsaka följande icke-specifika symtom:
- Kräkningar,
- Synstörningar, som kan åtföljas av förlamning av ögonmuskeln,
- Andnings-, känsel- och/eller medvetandestörningar,
- Ökning av blodtrycket med samtidig minskning av hjärtfrekvensen,
- Obehag när man går på toaletten.
Hur diagnostiseras ett meningiom?
Eftersom meningiom ofta växer utan symtom upptäcks de vanligtvis av en slump under en datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (MRI). Om ett meningiom misstänks kan neurologen också utföra en angiografi. Detta är en radiologisk undersökning som visar vilka blodkärl som har förskjutits eller pressats samman av tumören och vilka blodkärl som försörjer tumören.
Alternativt kan en magnetisk resonansspektroskopi (MRS) eller en blodflödesmätning av hjärnan hjälpa till att fastställa tumörens exakta läge. Dessutom kan en biopsi utföras för att bekräfta diagnosen av ett specifikt meningiom.
Hur behandlas ett meningiom?
Först och främst kommer neurologen att försöka att kirurgiskt avlägsna meningiomet helt, inklusive de intilliggande hjärnhinnorna och det ben som påverkas av tumören. Samtidigt måste neurologen se till att de omgivande strukturerna skonas så mycket som möjligt, vilket är anledningen till att operationen planeras i detalj före ingreppet. Förutom tumörens exakta läge är det också viktigt att hitta en åtkomstpunkt för att kirurgiskt avlägsna meningiomet.
Eftersom det inte alltid är möjligt att helt avlägsna meningiomet, t.ex. på grund av lokaliseringen till känsliga kärl- och nervstrukturer, kan strålbehandling eller radiokirurgisk behandling utföras som ett alternativ. I allmänhet är det lättare att operera bort ett meningiom i området kring den laterala skallkupolen än ett meningiom vid skallbasen eller i mittlinjen.
Om tumören är liten och/eller symptomfri kan det vara möjligt att övervaka den initialt med jämna mellanrum med hjälp av en Ct eller en MRI.
Eftervård av meningiom
I princip rekommenderas rehabiliteringsbehandling efter ett meningiom, vilket kan ske antingen i öppenvård eller i slutenvård. Om det rör sig om en godartad tumör som kan avlägsnas kirurgiskt ordinerar läkarna vanligtvis neurologisk rehabilitering. Efter avlägsnandet av ett malignt meningiom är däremot onkologisk rehabilitering ett alternativ utöver neurologisk rehabilitering.
Medan den neurologiska rehabiliteringen fokuserar på de funktionsnedsättningar som orsakats av hjärntumören (t.ex. motoriska svårigheter, tal- eller balansstörningar), syftar den onkologiska rehabiliteringen till att stärka patienten både fysiskt och psykiskt. Alternativt kombinerar neuro-onkologisk rehabilitering båda tillvägagångssätten.
Vad är prognosen för ett meningiom?
Ett meningiom växer vanligtvis mycket långsamt, så att tumören ofta kan avlägsnas kirurgiskt, inklusive de intilliggande hjärnhinnorna och benet. Detta gäller särskilt för meningiom av första graden. Det innebär att överlevnadschanserna är relativt goda, eftersom risken för att tumören ska återkomma också är ganska låg.
När det gäller meningiom av andra graden (grad II) finns det godartade fall som inte återkommer på lång sikt efter framgångsrik kirurgi. Men det kan också finnas mer ogynnsamma förlopp, som tenderar att ha hög återfallsfrekvens trots flera behandlingar. Forskarna försöker därför identifiera molekylära markörer i studier för att bättre kunna bedöma prognosen efter en operation och för att bättre kunna anpassa behandlingsmetoderna till patienten.
Om det rör sig om ett meningiom av tredje graden är utsikterna till fullständig bot ganska låga. Den 5-åriga överlevnadsgraden efter diagnos är dock 90 procent.