Vad är ögoncancer?

Ögoncancer är en ganska sällsynt cancerform som kan uppträda i alla delar av ögat.

Spädbarn och små barn kan också utveckla ögoncancer, där retinoblastom är den vanligaste typen av tumör i denna åldersgrupp.

Hos vuxna utvecklas däremot ofta ett så kallat choroidalt melanom.

Medan vissa typer av ögoncancer har ärftliga orsaker, utvecklas andra på grund av yttre påverkan, t.ex. överdrivet solljus.

Ögoncancer bör behandlas i ett tidigt skede, vilket ofta visar sig vara svårt eftersom cancern är asymptomatisk under lång tid och därför förblir oupptäckt under lång tid. Regelbundna förebyggande undersökningar hos en ögonläkare rekommenderas därför. Behandling och prognos beror på var tumören sitter, dess storlek och typ.

Vilka är de olika typerna av ögoncancer?

De tre vanligaste typerna av ögoncancer är

• Choroidalt melanom: kallas även uvealt melanom och är en av de vanligaste typerna av ögoncancer hos vuxna. Choroidalt melanom orsakas av okontrollerad proliferation av pigmentceller i åderhinnan.
• retinoblastom: drabbar nästan uteslutande barn under fem års ålder och utvecklas antingen i ett öga (unilateralt retinoblastom) eller i båda ögonen (bilateralt retinoblastom). Ett retinoblastom växer mycket snabbt och orsakas av en okontrollerad delning av näthinneceller. Tumören växer först i ögats glaskropp och sprider sig sedan via synnerven till hjärnan. Även om retinoblastom är en av de vanligaste formerna av ögoncancer hos barn i Tyskland, står den bara för två procent av alla barncancerfall och är därför en ganska sällsynt cancerform.
• Ögonlockstumör: kan vara antingen godartad eller elakartad. En godartad ögonlockstumör kan ha formen av vårtor eller fettansamlingar, medan en basalcellscancer är en elakartad och aggressiv typ av ögoncancer. Ögonlockstumörer orsakas vanligtvis av UV-strålning och drabbar i genomsnitt ofta personer med mycket ljus hud.

Vilka är symtomen på ögoncancer?

I många fall orsakar ögoncancer inga symtom under lång tid. Detta är särskilt fallet med retinoblastom. Det är först när tumören blir större eller påverkar andra delar av ögat som symtom som nedsatt syn eller blindhet kan uppstå. Vid retinoblastom händer det ofta att pupillen lyser vit när den utsätts för ett visst ljus, som blixten från en kamera (leukocoria). I dagligt tal kallas detta även för ett "kattöga", vilket kan vara ett tecken på att en tumör håller på att utvecklas bakom linsen.

Dessutom kan skelning vara ett tecken på att en tumör har utvecklats i mitten av näthinnan. Men även ofta förekommande ögoninflammationer kan tyda på ett förhöjt intraokulärt tryck. Dessutom kan en färgförändring i regnbågshinnan samt nedsatt syn tyda på ögoncancer. Det är tillrådligt att låta en ögonläkare kontrollera dessa tecken. Ju tidigare ögoncancer diagnostiseras, desto bättre är chanserna till bot.

Hur diagnostiseras ögoncancer?

Ögoncancer diagnostiseras genom en oftalmoskopi. Ögat undersöks med ett belyst oftalmoskop och kan kompletteras med en ultraljudsundersökning. För diagnos av patologiska förändringar i ögonhålan och i skallen kan även en magnetisk resonanstomografi (MRT) eller en datortomografi beställas. Om det fastställs att ögoncancern redan befinner sig i ett avancerat stadium kan ytterligare undersökningar också beställas, till exempel en undersökning av cerebrospinalvätskan, benen eller benmärgen och en röntgen av bröstkorgen.

Om det är ett retinoblastom, som kan vara ärftligt, kommer föräldrarna och syskonen också att undersökas. I detta fall kan ett genetiskt test ge information om den ärftliga risken.

Hur behandlas ögoncancer?

Vilken typ av behandling som används beror på vilken form av ögoncancer det rör sig om samt dess storlek och lokalisering. För att fullständigt förstöra tumören har läkaren två behandlingsalternativ:

• 1. kirurgiskt avlägsnande av tumören tillsammans med ögat (enukleation),
• 2. ögonglobsbevarande behandling, där både ögat och därmed synen bevaras, men den elakartade tumörtillväxten också stoppas. Detta kan till exempel göras med strålning och/eller kemoterapi.

Om tumören är mindre och sitter vid den bakre polen och på den perifera näthinnan kan man utföra en så kallad laserkoagulation. Det innebär att en laserstråle riktas mot pupillen och förstör tumörvävnaden. Behandlingen sker under narkos.

Det är också möjligt att isa ner tumören (kryokoagulation). Vid isbildning lokaliseras tumören med en metallsond och fryses igenom. Eftersom tumörcellerna reagerar känsligt på kyla förstörs de vid detta ingrepp. Nedfrysningen har dock den nackdelen att en stor del av den friska näthinnan går förlorad. Dessutom kan ögonlocken och bindhinnan svullna tillfälligt.

Om det finns en medelstor tumör kan den behandlas med en applikator under allmän bedövning. Läkaren skjuter först bort bindhinnan och syr sedan fast applikatorn på senehinnan. Efter en viss stråldos avlägsnas applikatorn kirurgiskt. Hur länge behandlingen pågår beror på tumörens storlek. Fördelen med behandlingen är att strålningen riktas mot tumören, medan frisk vävnad skonas. Det är dock möjligt att linsen grumlas under ingreppet, eller att näthinnan eller synnerven skadas.

Som ett alternativ till strålbehandling kan även så kallad perkutan strålbehandling utföras. I detta fall hålls ögat på plats med hjälp av vakuumkontaktlinser och bestrålas. Denna typ av behandling är vanligtvis begränsad till över fem veckor och omfattar fem sessioner per vecka. Om behandlingen används för särskilt små barn kan den också utföras under narkos.