Orsaker till tumörer

Tumörer, så kallade neoplasmer i kroppsvävnad, kan vara godartade eller elakartade. I vardagligt tal kallas elakartade tumörer för cancer, även om detta begrepp omfattar många olika sjukdomar. Gemensamt för alla cancerformer är att kroppens celler förändras (degenererar) och växer okontrollerat. Detta förstör vävnaden i tumörens närhet. Men det är också möjligt för cancer att sprida sig i hela kroppen genom så kallad metastasbildning. Men hur kan tumörer bildas över huvud taget?

Hur utvecklas cancerceller?

Hittills har läkarna inte klart kunnat förklara hur friska kroppsceller blir till cancerceller. De är dock säkra på att förändrat genetiskt material i en tidigare frisk cell eller fel i celldelningen spelar en viktig roll vid bildandet av tumörceller. För att förstå det senare måste man förstå hur celldelningen går till. Cellen innehåller det genetiska materialet, d.v.s. all viktig information om funktion och utseende. Vid celldelningen fördubblas den genetiska information som finns i cellen och fördelas på två dotterceller. Om fel uppstår under denna delning uppstår en skadad dottercell. Denna skadade dottercell (potentiell cancercell) kontrolleras av kroppens eget immunförsvar och förstörs vid behov för att förhindra ytterligare celldelning. Om denna självdestruktion inte äger rum, t.ex. hos patienter med ett försvagat immunförsvar, kan den potentiella cancercellen fortsätta att dela sig och föröka sig. Med tiden utvecklas en tumör som antingen är godartad eller elakartad.

Hur skiljer sig friska celler från cancerceller?

Till skillnad från friska kroppsceller har cancerceller inte någon funktion i organismen. I stället skiljer de sig från normala celler genom att de delar sig och växer, beter sig annorlunda än friska celler när de åldras och dör, och kan sätta sig i andra vävnadsceller och fortsätta att växa där (metastasering).

Vilken roll spelar onkogener och reparationsgener i utvecklingen av cancer?

Onkogener, tumörsuppressorgener och reparationsgener förekommer också i friska kroppsceller och bestämmer cellernas tillväxt och mognad. Medan onkogener främjar celltillväxt, undertrycker tumörsuppressorgener tillväxten. Om det uppstår förändringar, så kallade mutationer, inom onkogenerna eller tumörsuppressorgenerna kan reparationsgenerna normalt reparera skadan. Men om skadan inte kan regleras sker celldelning även när kroppen inte behöver nya celler. Detta leder till en okontrollerad celltillväxt, som i sin tur leder till ett överskott av vävnad och kan yttra sig som en tumör.

Vilka faktorer gynnar cancerceller i deras utveckling?

Det har redan varit möjligt att fastställa vissa riskfaktorer som gynnar patologiska förändringar under celldelningen. Till dessa hör bl.a:

• en ohälsosam livsstil, dvs. ohälsosam kost, brist på motion och/eller överdriven alkohol- och tobakskonsumtion,
• skadlig miljöpåverkan, t.ex. otillräckliga luft- och vattenförhållanden,
• Infektioner med virus: dessa inkluderar främst humana papillomvirus (HPV) samt herpes- och adenovirus,
• Kontakt med kemikalier eller andra cancerframkallande ämnen

Utöver dessa riskfaktorer utsätts den mänskliga organismen under livets gång för en mängd olika ämnen som kan skada det genetiska materialet. Det är därför sannolikheten för att utveckla cancer ökar med åldern.

Tumörmarkörer för att upptäcka cancer

Tumörmarkörer är ämnen i blodet som finns i högre koncentrationer i blodet när det finns cancer. Detta beror på att tumörmarkörerna produceras antingen av cancercellerna eller av kroppen som ett svar på tumören. På grundval av de motsvarande tumörmarkörerna kan den behandlande läkaren avgöra hur långt cancern redan har utvecklats och ordinera en lämplig behandling. Tumörmarkörerna kan också användas i händelse av återfall (recidiv).

Tumörmarkörer omfattar vissa proteiner, hormoner eller antigener som även förekommer hos friska människor inom vissa gränser och som kan påverkas av t.ex. inflammation. De viktigaste tumörmarkörerna är bl.a:

• AFP (alfa-fetoprotein): ett protein som produceras av fostret under graviditeten, men som också kan uppvisa förhöjda nivåer i könscellstumörer i äggstockarna och testiklarna, levertumörer och hepatoblastom
• CA 15-3: produceras främst vid bröstcancer, levercirros och/eller inflammation i kroppen
• CA 19-9: kan endast mätas hos personer med vissa blodgrupper och förekommer vid tumörer i bukspottkörteln, levern, gallgångarna, magsäcken, tjocktarmen och ändtarmen
• CA 72-4: förekommer vid magsäckscancer, vissa former av äggstockscancer och bukspottkörtelcancer
• CA125: indikerar en tumör i äggstockarna, men kan också öka under graviditet
• Calcitonin: produceras i sköldkörteln och kan indikera vissa sköldkörteltumörer
• CEA: produceras av cancer i tjocktarmen eller ändtarmen, en magsäckstumör, en tumör i det kvinnliga bröstet eller i lungorna
• hCG (humant koriongonadotropin): kan produceras av tumörer i testiklarna eller äggstockarna
• NSE (neuronspecifikt enolas): är ett enzym som produceras under sockermetabolismen och kan indikera vissa former av lungcancer (bronkialkarcinom)
• PSA (prostataspecifikt antigen): bildas av prostatan som ett sockerprotein och kan tyda på prostatacancer om värdena är förhöjda
• TG (tyreoglobulin): är ett sköldkörtelhormon och kan tyda på sköldkörtelcancer

Hur reagerar immunsystemet på tumörceller?

Eftersom tumörceller i grunden skiljer sig från friska celler kan immunsystemet också känna igen tumörceller och förstöra dem i tid. Hos friska människor med ett intakt immunförsvar sker detta också utan att den berörda personen märker något. Cancerceller kan emellertid också utveckla undvikande strategier för att utveckla ett lämpligt immunsvar och på så sätt lura immunsystemet. Detta kan till exempel ske genom att tumörcellerna gör sig osynliga för immunförsvaret eller genom att immunförsvaret hämmas.