Hoppa till huvudinnehåll

Vad är osteosarkom?

Ett osteosarkom är en elakartad bencancer och uppstår från cellerna i den grundläggande bensubstansen, den så kallade benmatrisen. Tillsammans med kondrosarkom ( ) och Ewings sarkom är osteosarkom den vanligaste formen av skelettcancer och drabbar ungdomar och unga vuxna mer än genomsnittet. Om tumören diagnostiseras och behandlas i ett tidigt skede kan sjukdomen vanligtvis behandlas väl.

Vilka stadier delas osteosarkom in i?

Liksom andra former av skelettcancer delas osteosarkom in i följande stadier enligt det så kallade TNM-systemet med avseende på tumörstorlek (T), förekomst av lymfkörtelmetastaser (N) och andra fjärrmetastaser (M):

  • Tumörstorlek (T): TX (primärtumör som inte kan bedömas), T0 (inga tecken på primärtumör), T1 (tumör som inte är större än 8 cm), T2 (tumör som är större än 8 cm), T3 (metastas)
  • Lymfkörtelmetastaser (N) (Nodi lymphatici): N0 (varken lokala eller närliggande lymfkörtlar är påverkade av cancern), N1 (regionala lymfkörtelmetastaser förekommer), NX (de regionala lymfkörtlarna kan inte bedömas)
  • Fjärrmetastaser (M): M0 (inga fjärrmetastaser finns), M1 (fjärrmetastaser finns), M1a (lungmetastaser finns), M1b (andra fjärrmetastaser finns), MX (bedömning av fjärrmetastaser är inte möjlig)

 

Dessutom klassificeras osteosarkom, liksom andra typer av cancer, efter vad som kallas gradering. Läkare använder denna term för att beskriva följande patologiska förändringar i tumörceller:

  • G1: mindre maligna cancerceller,
  • G2: måttligt elakartade cancerceller,
  • G3: elakartade cancerceller,
  • G4: mycket elakartade cancerceller,
  • GX: tumörens malignitet kan inte bedömas

Vilka är orsakerna till osteosarkom?

Läkare har ännu inte kunnat klargöra de exakta orsakerna till osteosarkom. De antar dock att genetiska faktorer, snabb bentillväxt, särskilt i unga år, samt kroniska bensjukdomar och strålbehandling på grund av en tidigare cancer kan spela en roll i dess bildande.

Hur yttrar sig osteosarkom?

De första tecknen på osteosarkom visar sig vanligtvis där tumören är belägen. I många fall kan tumören i ett osteosarkom göra ont och svullna. Smärtan kan öka i intensitet, särskilt när benet belastas. Svullnaden kan kännas varm och orsaka rodnad eller en gråaktig missfärgning.

Dessutom kan rörligheten vara begränsad, vilket särskilt inträffar när tumören har utvecklats i lederna. Ett typiskt tecken på osteosarkom är benskörhet. Detta beror på att de celler som normalt bildar benet degenererar vid osteosarkom. Deras okontrollerade tillväxt resulterar i instabil benvävnad som kallas osteoid. I ett senare skede av cancern, när osteosarkomet redan har metastaserat, kan även mer ospecifika symtom som feber, oönskad viktnedgång, trötthet och/eller nedsatt prestationsförmåga förekomma.

Hur diagnostiseras osteosarkom?

På grund av sina ganska ospecifika symtom tenderar bencancer att diagnostiseras sent. Detta är vanligtvis fallet när den redan har metastaserat, dvs. osteosarkomet har redan spridit sig genom blod- och lymfkanalerna i kroppen.

De vanliga bilddiagnostiska metoderna används för diagnos. Dessa omfattar röntgenstrålar, datortomografi (CT), magnetisk resonanstomografi (MRI), benscintigrafi eller positronemissionstomografi (PET). Ett vävnadsprov (biopsi) och ett blodprov utförs dock också för att ställa en definitiv diagnos. Även om det inte finns några specifika tumörmarkörer i blodet som uteslutande indikerar osteosarkom, kan vissa avvikelser i blodet ge läkarna ledtrådar om osteosarkom. Hit hör t.ex. förhöjda värden av enzymerna alkaliskt fosfatas och laktatdehydrogenas (LDH) i blodserumet. Eftersom dessa värden normalt bör minska under framgångsrik kemoterapi, tjänar de också till att övervaka behandlingens framgång.

Hur behandlas osteosarkom?

Behandlingen av osteosarkom beror på tumörens storlek, var den sitter och i vilket stadium cancern befinner sig. Men det allmänna hälsotillståndet avgör också behandlingen. Behandlingen av osteosarkom skräddarsys alltid för den enskilda patienten och består vanligtvis av kemoterapi och/eller strålbehandling och/eller kirurgi.

Under kemoterapin ges patienten speciella läkemedel som hämmar delningen och tillväxten av de snabbväxande cellerna för att förhindra att cancern sprider sig. Kemoterapi ges ofta innan tumören avlägsnas kirurgiskt (neoadjuvant kemoterapi) för att krympa tumören.

Vid operationen ska så mycket skadlig vävnad som möjligt avlägsnas och så lite frisk vävnad som möjligt. Det är viktigt att, om möjligt, inga cancerceller lämnas kvar. Beroende på hur allvarlig tumören är kan det bli nödvändigt med amputation. Detta kan till exempel vara fallet om det finns mycket stora bentumörer i armen eller benet. I detta fall kommer läkarna att sträva efter en så kallad extremitetsbevarande operation. Detta innebär att den borttagna benvävnaden ersätts antingen med ett konstgjort substitut eller med annat ben.

Strålbehandling ges om tumören är svår att nå kirurgiskt, vilket t.ex. är fallet med en tumör på ryggraden eller på skall- eller ansiktsbenen. Strålbehandling kan dock också ordineras om tumören inte har svarat bra på tidigare kemoterapi.

Vad är prognosen för osteosarkom?

Som med alla former av skelettcancer kommer sjukdomen att bli dödlig inom några år om den lämnas obehandlad. Men även med behandling anses patienten inte vara botad i ordets rätta bemärkelse. Efter en framgångsrik behandling har patienten dock goda chanser att förbli tumörfri under lång tid. Rätt behandling kan därför pressa tillbaka tumören, även om patienten när som helst måste räkna med återfall eller sena effekter. Om osteosarkomet redan har metastaserat försämras dock patientens prognos i motsvarande grad.