Elektromagnetiska fält (EM-fält)


Synonymer:: EM-fält, elektromagnetisk strålning (i vidare bemärkelse)

Definition

Elektromagnetiska fält (EM-fält) är fysiska fält som skapas genom samverkan mellan elektriska och magnetiska komponenter. De utbreder sig som elektromagnetiska vågor med ljusets hastighet och är verksamma i olika frekvensområden - från lågfrekventa växelströmsfält till högenergetiska röntgenstrålar.

Struktur och egenskaper

Ett EM-fält består av två kopplade komponenter:

Elektriskt fält: skapas av stillastående eller rörliga elektriska laddningar
Magnetfält: skapas av rörliga laddningar (t.ex. strömflöde)

Dessa komponenter är vinkelräta mot varandra och mot vågens utbredningsriktning. Fältstyrkan anges i volt per meter (V/m) eller tesla (T).

Frekvensområden

ULF/ELF: under 300 Hz (t.ex. nätström, frekvensbehandling)
VLF/LF: 300 Hz - 30 kHz (t.ex. terapisystem)
HF/VHF/UHF: 30 MHz - 3 GHz (t.ex. mobilradio, mikrovågor)
SHF/EHF: >3 GHz (t.ex. WLAN, radar)

Biologisk relevans

EM-fält kan interagera med biologiska system. Låg- till högfrekventa EM-fält används specifikt inom medicin, t.ex. för att:

Stimulering av cellfunktioner (t.ex. PEMF-terapi)
Påverkan på jonkanaler och membranpotentialer
Främjande av regenerering, benläkning och hämning av inflammation

Frekvensbehandling och informationsmedicin

Vid frekvensterapi används specifika frekvensmönster för att stimulera eller modulera specifika biologiska processer. Det exakta valet av frekvens, modulering och fältstyrka spelar här en central roll. Informationsmedicinen utgår från att EM-fält kan interagera specifikt med biologiska styrsystem.

Se även

Cellmembran - frekvensbehandling - membranpotential - PEMF - elektromagnetiska vågor